Join the new world

RÖSTA ENBART PÅ PERSONER SOM ÄR UTVALDA OCH GODKÄNDA AV ANTI PTO GRUPPEN NU DEN 25:e




Vårt märkesår har varit ett år av hågkomster av det som varit - och mer kommer det att bli av det.

Av 600 år av riksgemenskap - men också av 200 år då våra samhällen djupt påverkat varandra.

Och inte minst av det senaste decenniets allt närmare band mellan våra ekonomier, politiska ambitioner och europeiska uppgifter.

Men dagens tema skall vara framtiden.

Att i dessa dagar tala om framtiden är utan tvekan något av en utmaning.

Vi befinner oss i den värsta ekonomiska nedgången på 80 år och dagligen läser vi rapporter om nedgångar i industriproduktion, utrikeshandel och BNP-tal med 10,20,30 eller 40 procent.

Häromdagen cirkulerade en siffra som berättade att finanskrisen hade raderat ut finansiella värden motsvarande nästan hälften av de samlade globala tillgångarna.

En anpassning som kanske måste komma i en värld där de finansiella tillgångarna de tre senaste decennierna har vuxit tre gånger snabbare än världens BNP - men som icke desto mindre är ytterligt smärtsam när den väl infinner sig.

Efter några decennier av spektakulär ekonomisk utveckling - som positivt påverkat och förändrat så gott som varje del av den globala ekonomin - är vi nu på väg in i globaliseringens första globala kris.

För första gången på åtskilliga decennier ser vi hur världshandeln faktiskt minskar. Och det är närmast
tvärstopp i de globala investeringsflödena. Själva motorerna i de senaste decenniernas starka globalisering verkar plötsligt ha gått i baklås.

Och vi står alla lätt famlande i en verklighet vi inte riktigt känner igen. Och där osäkerheten om hur den skall hanteras i många avseenden är genuin.

Men i en situation som denna - när de kortsiktiga bekymren så lätt riskerar att ta över och dominera över allt annat - är det viktigt att bibehålla det långa perspektivet - att försöka att fästa blicken vid framtiden, och att mitt i krisen försöka bädda för det som kommer att komma därefter.

För 200 år sedan - det eländiga året 1809 - var det nog ingen som ens kunde föreställa sig att Sverige och Finland en gång i en avlägsen framtid skulle tillhöra världens 20 rikaste och teknologiskt mest avancerade länder.

I den tidens värld handlade rikedom om bördiga jordar som kunde föda stora befolkningar, en framstående aristokrati, ett behagligt klimat, oceangående flottor, stora arméer och ädla metaller i kungens skattkammare.

Och sanningen var den att ingen av oss besatte någonting av detta för 200 år sedan.

Sverige var ett land i utförslöpan. Det hade förlorat sitt Östersjövälde, kunde bara drömma om "fornstora dagar" och var ännu inte ens i närheten av en ny roll. Och Finland var en liten och fattig och ockuperad provins i det väldiga tsaristiska Ryssland.

Och inte hade vi särskilt mycket att erbjuda omvärlden.
Det var järn och skogsprodukter som exporten då handlade om. Stål tillverkades alltjämt hantverksmässigt och det skedde framförallt i England, vars nio miljoner invånare några decennier tidigare hade tagit steget in industriålderns allra första fas.

Det skulle dröja mer än ett halvsekel innan industrialismen kom till Sverige och ännu ytterligare några decennier innan Finland, då som en självständig stat, på allvar inledde samma vandring in i det moderna och postmoderna industrisamhället.

Men när vi väl börjat vår klättring uppåt blev den spektakulär.

Från ca 1870 till ca 1970 gick Sverige från att ha varit ett av Europas fattigaste länder till att bli ett av världens rikaste. En öppen ekonomi i förening med en entreprenöranda som vägrade att erkänna gamla gränser lade grunden för en unik välfärdsutveckling - och till det kom att vi drog några viktiga vinstlotter i historien stora spel.