Mitt hem Bohus

Day 1,783, 04:38 • Published in Sweden Russia • by ottoplace

Jag kommer ihåg dagen. Jag vaknade till ljudet av kanoner. Det vi alla har fruktat har hänt. Ryssland har kommit.
Jag springer fort runt i huset för att leta upp min familj. Vi har ingenstans att fly. Vi har inga släktingar någon annanstans än i vårt Bohus.
Vi hade hört skräckhistorier från Norge om hur illa kriget hade varit. Ockupationen var inte bättre. Jag blir inkallad till mitt regemente och skickas genast till fronten. Ryska Stridsvagnar rullar in i det belägrade Uddevalla. Jag ser hur stad efter stad faller.
Göteborg brinner, i Kungsbacka råder totalpanik då militären har misslyckats organisera befolkningen. Varbergsfästning finns inte längre. Falkenberg allt som en gång vart vackert och fritt står nu i brand eller i ruiner. Halmstad står i tystnad när vi går in i staden. Detta är det sista försöket att hålla frontlinjen.
Ryska artilleripjäser sätter eld på allt. Vi slåss för våra hem. Varje meter vi förlorar kommer dem närmare våra familjer och vänner. Vi slåss för varenda bit mark. Men Ryssen är för stark. En nation som Ryssland. Stort mäktigt och en armé utan dess like. Det finns ingenting kvar längre. Det enda vi har kvar är våra vapen och kläderna vi bär på kroppen. Det annonseras vapenvila och vi tänker på våra familjer och vänner. Svenska staten har givit upp Bohus till Ryssland. Jag kan inte tro det. Sviken av regeringen. Efter kriget då ockupationen börjat så förs Ryska medborgare in i Bohus.
Våra barn ska lära sig Ryska och vi män ska bära Ryska uniformer.
Allt känns hopplöst. Men i detta dis av ondska och förtvivlan tänds hoppet. Gerillan! Det finns hopp än en gång! Jag tar mig genast till gränsen. I de småländska skogarna där fann jag mitt kall. Där fann jag mina bröder och systrar. Sverige har sedan länge gått vidare. De bryr sig inte längre om vårt hem. Men äntligen finns det några som gör det. BEFRIA BOHUS TA TILLBAKA DET SOM ÄR VÅRT! MSAP GER ER CHANSEN ATT SLÅSS I ETT KRIG SOM BÄR MENING!
MSAP ASAP BEFRIA BOHUS!