Att åter bli fri

Day 2,914, 16:53 • Published in Sweden Sweden • by Wolf Henrich von Helldorf
Plötsligt hörs ett *Klick* och nyckel till celldörren vrids om. Dörren öppnas sakta med ett svagt gnisslande ljud...



Klumpigt trevar sig mannen upp på fötter och börjar stappla fram emot den nu öppna ståldörren och som tidigare symboliserat det enda hopp som funnits kvar.
- Vem där? Viskar mannen mot öppningen.
Inget svar hörs utan mannen möts endast utav tystnad.
Samma tystnad som hållit honom sällskap genom alla dessa ensamma år och som nära nog drivit honom till vansinne.

Mannen fortsätter ut i korridoren och ser till sin förvåning att den är tom. Det finns ingen där. Lika öde visar sig resten av avdelningen vara. Den är bortglömd, precis som mannen.

Med hasande steg och fumliga händer så leder sig mannen bort längs med de kalla stenväggarna, genom korridorerna och upp för de branta trapporna tills det att han kommer till något som verkar vara en utgång. Där möts mannen av ett
starkt ljus, ljuset är så starkt att det bländar honom.



- Är jag död? Är detta det ljus man talar om innan man försvinner ut i eftervärlden? Tankarna fullkomligt virvlar runt i mannens huvud innan ögonen hinner återhämta sig till det normalt igen.

Men det är inte döden som möter honom, utan det är livet.
Öppningen visar sig vara en dold utgång från anstalt Oberlach's bortglömda avdelning och mannen står nu vid ett skogsbryn. Skogsbrynet är början på en stor och vid den här tidpunkten av året, grönskande skog.

Där i skogsbrynet står även en häst fastsurrad vid ett träd. En fantastiskt vacker och skimrande vit hingst som bär på en sadel av mörkbrunt läder och till den en matchande sadelväska. Mannen tar sig fram till hingsten och tittar i väskan. Där ut i finner han en handskriven lapp.

Till Ers höghet Kejsar Neppoleon.

Friheten är er åter. Ta tillbaka det som en gång var ditt och visa folket att hoppet lever vidare med dig.

Signerat // Din trofaste tjänare

Mannen knöglar sakta ihop lappen med sin utmärglade hand och låter den falla till marken. Med nyvunnen kraft svingar sig mannen upp på hingsten och med en hård spark i sidan sätter han hingsten i full galopp. Hos mannen uppe på hingsten kunde man urskönja en svagt leende över hans läppar medans vinden greppade tag i hans vildvuxna hår och skägg..