Join the new world

Kära soldater arbetare, män och kvinnor,

En lång tid har gått sedan kriget började, och det är naturligt för oss, tror jag, att stanna på vår resa vid denna milstolpe och kartlägga det mörka, breda slagfältet. Det är också lämpligt att jämföra den första månaden av detta krig mot Baltisk aggression med sin föregångare, Frihetskriget mot Ryssland. Även då detta krig är i själva verket bara en fortsättning på de senaste, är mycket stora skillnader uppenbara i dess karaktär . Under det senaste kriget kämpade hundratals genom att slunga enorma massor av stål på varandra. Rå kraft var idén det basade sig på, massslakt av Svenska medborgare var följden.

I detta krig ingenting av detta slag har ännu dykt upp. Det är en konflikt av strategi, organisation, teknisk apparatur, vetenskap, mekanik och moral. Under detta krig har de sårade varit många färre, upp till en femtedel färre per slag.

Slakten var bara en bråkdel av dödsantalet, men konsekvenserna för detta krigförande har varit ännu mer dödligt. Vi har sett stora länder med starka arméer streckade ur sammanhängande existens i ett par veckor. Vi har sett Rumänien och den berömda rumänska armén slagen i fullständig och total underkastelse i ett halvt dussin strider tidigare denna månad

Idag har förlusten av liv minskat barmhärtigt, de beslut som fattades under kampens gång är ännu djupare på ödet av nationer än något som någonsin har hänt sedan urminnes tider. Framsteg görs på de vetenskapliga och strategiska spelplanen, fördelar fås som på mekanisk väg, som ett resultat av tusentals mäns samlade kunskap.

Det finns en annan mer uppenbar skillnad från den stora Ryska kriget. Helheten av vår krigförande nation deltar, inte bara soldater, utan hela befolkningen, nya som gamla spelare. Fronter finns överallt. Skyttegravarna är grävda i städerna och på gator och torg. Varje by är berikad. Varje väg är spärrad. Frontlinjen går genom fabrikerna. Arbetarna är soldater med annorlunda vapen men samma mod. Dessa är stora och distinkta förändringar från vad många av oss såg i kampen mot Ryssland.

Det verkar finnas all anledning att tro att denna nya typ av smart krigsföring är väl anpassad till genialiteten och resurserna hos den Svenska nationen och den Nordiska riket och att när vi fått rätt utrustning och rätt start, kommer ett krig av detta slag vara gynnsammare för oss än den dystra masslakt vi sett tidigare. Om det är en kamp där hela nationen kämpar och lider tillsammans som borde denna krigsföring passa oss, eftersom vi är de mest förenade av alla nationer, eftersom vi gick med i kriget i Nationens vilja och med våra ögon öppna, och eftersom vi har har blivit födda i frihet och i individuellt ansvar och är produkter, ej av totalitär enhetlighet utan tolerans och mångfald.

Om alla dessa egenskaper är aktiverade, då de förvandlas till krigskonst, kan vi kanske visa fienden en hel del saker som de inte har tänkt på ännu. Vår vetenskap är definitivt före deras. Vårt geografiska läge, befälet över vårt snötäckta landskap, och vänskapen i Asgard gör det möjligt för oss att dra resurser från hela norden och tillverka vapen av alla slag, men framför allt för förfina vår krigsmaskin till det slag som hittills endast utförts av fienden.

Två eller tre månader är inte en lång tid, även i våra korta, otrygga liv. De är ingenting i historien av nationen, och när vi gör det finaste i världen, och har äran att vara den enda fanbärare av de friheter som bör finnas i varje nation får vi inte förakta dessa månader av trötthet när vi sliter och kämpar oss igenom dem. Det följer inte att vår energi under kommande veckor endast kommer att begränsas till att försvara oss själva och våra ägodelar. Många möjligheter kommer ligga öppna för militäriska framsteg och makt, och vi måste vara beredda att dra nytta av dem.

Ett sätt att föra detta krig till ett snabbt slut är att övertyga fienden, inte genom ord, utan i handling, att vi har både viljan och medlen, att dela ut kraftiga slag mot deras splittrade krafter och ge oväntade slag när än vi får chansen. Vägen till seger är kanske inte så lång som vi trott. Men vi har ingen rätt att räkna med detta. Vare sig vägen är lång eller kort, grov eller slät, kommer vi att nå vår resas mål till slut.

Vi ska stå upprätt, säkra på oss själva, herrar över vårt öde och med övertygelsen av den slutgiltiga segern brinnande outsläcklig i våra hjärtan. Få skulle ha trott att vi skulle kunna överleva, ingen skulle ha trott att vi i dag inte bara känner oss starkare men faktiskt är starkare än vi någonsin har varit tidigare.

Vårt folk är förenade som de aldrig har varit förut. Död och undergång har blivit småsaker jämfört med skammen av nederlag eller misslyckande i den millitära tjänsten.

Vi kan inte säga vad som ligger framför oss. Det kan vara så att ännu större prövningar ligger framför oss men vi ska möta vad som än kommer till oss. Vi är säkra på oss själva och vår sak är det högsta faktum som framkommit i dessa veckors prövningar.

Samtidigt har vi inte bara befäst våra hjärtan men även Norden. Vi har rustat upp och byggt upp vår armé till den grad som skulle ha ansetts omöjlig för några månader sedan. Produktionen av våra egna fabriker, som arbetar som de aldrig har arbetat tidigare, har levererat till trupperna. Hela svenska armén är hemma. Mer än 1.000.000 bestämda män har gevär och bajonetter i händerna i natt. Vi har aldrig haft en armé som denna i vårt land i krigstid. Hela landet skakar näven mot inkräktare.

Varför säger jag då allt detta? Sannerligen inte för att skryta, säkerligen inte för att ge minsta uttryck av självbelåtenhet. Farorna vi står inför är fortfarande enorma, men så är våra fördelar och resurser.

Jag berättar detta eftersom folk har rätt att veta att det finns solida grunder för det förtroende som vi känner för vår president, och att vi har goda skäl att tro oss kunna fortsätta kriget. Jag säger det också eftersom det faktum att den svenska nationen står oövervinnelig, och att ABC fortfarande är tillbakahållna, skall tända en gnista av hopp i brösten på hundratals förtryckta Nordmän i hela Skandinavien, och långt utanför dess gränser, och att från dessa gnistor kommer det tändas en rengörande och förtärande låga.

Faktum är att invasionen Baltikum på en stor skala har blivit en mycket komplicerad affär och varje vecka som har gått har vi kunnat vända våra ögon och vända vår styrka alltmer mot ABC och mot fienden som, utan minsta provokation, kallt och medvetet för girighet och vinst, högg Tyskland i ryggen i ögonblicket av hennes dödskamp, och nu marscherar mot oss i Norden.

Många medborgare har frågat om våra krigsmål, och den typ av fred vi vill ha efter kriget. Detta är något som ännu inte bestämts eftersom de baltiska regeringarna ännu inte har kapitulerat och erkänt våra tidigare fredsvillkor.

Jag tror inte att det vore klokt i detta ögonblick, medan striden rasar och kriget fortfarande är i ett tidigare stadium, att inleda utarbetade spekulationer om framtida utformning av fredsvillkor som bör ges till norden eller säkerheten som måste ordnas för att skona mänskligheten från elände i ett nytt krig. Markerna vi vandrar är inte nya, de har korsats och är väl utforskade, och många idéer finns om den gemensamma klokheten av alla goda och fria män. Men innan vi kan åta oss uppgiften att återuppbygga det som raserats måste vi inte bara vara övertygade själva, men vi måste övertyga alla andra länder att den baltiska tyranni till slut kommer brytas.

Detta är viktiga steg. Utan tvekan innebär denna process att dessa två stora organisationer i Sverige, Finland och våra övriga allierade, måste få fram sina angelägenheter för en ömsesidigt och allmän fördel.

För min egen del när jag ser på framtiden, ser jag inte på händelseförloppet med några farhågor. Jag kunde inte stoppa det om jag ville, ingen kan stoppa det. Likt Östersjön böljar det på i sin egen takt. Låt förloppet bölja fram. Låt vågorna slå mot den baltiska kusten påväg mot full översvämning, obevekliga, oemotståndliga, och var positiva till ett mer kraftfullt Asgard och bättre dagar.

I tjänsten

Partiledare och Talesperson för Patriotiska Fosterlands Stiftelsen
13/10-12