Svensk terrorism - Nu och Då

Day 458, 10:07 • Published in Sweden Sweden • by Arkham
Välkommen till nystarten av anrika Ny Storm! Nu med namnet Storm Debatt. Tidningen har legat på is sedan augusti men är nu uppe och rullar igen. Storm Debatt kommer fortsätta att vara en av världens största nyhetstidning med fokus på internationell politik, men kommer hädanefter också inrikta sig mer på debatt än på direkta nyhetsreportage. Därför har jag tagit beslutet att helt och hållet lägga ner "Rapport från Världen".

Storm Debatt kommer publiceras en gång i veckan, och kommer innehålla allehanda debattartiklar, så den som vill få sitt sagt, och samtidigt vara säker på att folk läser det, kan alltid vända sig till Storm Debatt som ger dina funderingar och texter en minut i rampljuset!

Om du är egenföretagare, politiker eller en enkel skribent som vill få din röst hörd, - tveka inte att skriva till Storm Debatt!
Svensk Terrorism - Nu och Då

Livet i eSverige kan närmast beskrivas som en konjunkturkurva. Vändningarna är snabba och ibland ter det sig näst intill omöjligt för en att hänga med i svängarna. Världen sprudlar av liv och i supermakten Sverige är det aldrig tråkigt. Hela tiden inträffar nya händelser som snabbt avlöser gamla, och så fortsätter det, i ett eget litet kretslopp. Supermakt, ja?

Det var i november, i nådens år 2007 som portarna till Erepublik slogs upp och livet tog fart. Under Klebkrisen i mitten av december leddes Sverige av President Landie och hans parti Samlokaliseringspartiet. Även om Presidenten själv gjorde några, kort sagt, diskuterbara uttalanden, under månaderna som följde efter Klebs attack lyckades SP på ett, enligt mig, historiskt sätt tämja den skenande ekonomin. Kleb avrättades och SP lyckades bygga upp en stark bas, som sedan FBS, under Abschaum och Carradine, kunde fortsätta att bygga på, och till slut lappa ihop ekonomin och efter ett tag till och med göra den till världsledande. Men faktum kvarstod dock, Sverige hade, efter bara några veckor som självständig nation, utsatts för en terrorattack, så omfattande att vi inte ens kan finna ett motstycke idag, mer än ett år senare, - eller kan vi?

Har verkligen inte historien upprepat sig? Nej, men det finns vissa tendenser i samhället som faktiskt tyder på det motsatta. Sverige har under den senaste tiden utsatts för ännu ett dåd, ett svek, som bör räknas som ett terrorattentat mot vår nation. Men jag undrar, vad gjorde regeringen den här gången?

Överallt i Sverige ropar man efter hämnd, hämnd för det som inträffade i samband med upploppen och senare frihetskriget i Tyskland. Det var inte bara tyskar våra soldater mötte på slagfälten under kriget, det var svenskar också. Det finns landsförrädare, krigsförbrytare i dagens Sverige, och de går fria. Visst finns både partier och organisationer som pekat finger åt dåden, men inget har gjorts, - folk snackar men kommer aldrig till handling. Men vi hittar också en avgörande fråga här, - vad kan vi göra?

Tyvärr finns inga verktyg som tillåter nationens ledning att bannlysa dessa terrorister från Sverige eller våra vänligt sinnade grannars territorium. Önskvärt skulle vara att de placerades där de hör hemma, hos sina allierade under kriget. Vi kan aldrig förkasta och fördöma Tysklands frihetskrig. Den första vågen av attacker mot tyskt territorium, den första maj 2008, var ett politiskt misslyckande för Sverige. Regeringen reagerade enväldigt och utan tanke på andra lösningar på den stundande konflikten med Indonesien och Pakistan. Den andra vågen, som inleddes efter att Tyskland brutit avtalet som undertecknats av Stockholm och Berlin efter det första kriget, var rättfärdigat. Men också allt försvar av sina egna gränser är rättfärdigat, - därför kan vi aldrig anklaga Tyskland för att ha gjort fel, även om vi inte delar deras uppfattning om vad som är rätt eller fel, de har lika mycket rätt att försvara sig mot anfall, som vi hade att anfalla dem när deras handlingar hotade svensk säkerhet. Men något som inte är rättfärdigat, något som är och absolut fel är de faktum att svenska soldater deserterade, för att istället ställa sig på Tysklands sida under pågående strider.

Handlingen var, och är fortfarande, ett hån mot svensk militär i allmänhet och mot Staten Sverige i synnerhet. Det är för mig obegripligt att våra egna bröder, grannar, arbetskamrater och fikakompisar, utan vare sig tanke eller dialog, öppet arbetat för att få oss dödade!

Men frågan kvarstår; vad kan vi göra? Vad kan regering och riksdag göra? Det är en skam att ingenting redan har gjorts! Terroristerna själva menar att all form av uteslutning från den politiska arenan är en form av diktatur och ett direkt försök till att avreglera demokratin. Men då lyder min fråga; vem bryr sig? Vilka förlorar på att Sverige sätter ner foten och tar avstånd från ett direkt hot mot systemet? Är det vi som sätter ner våra fötter, eller är de idioterna som av en ren och ”förlåtlig” olyckshändelse råkar ligga där vi sätter ner dem?

Många menar att terroristerna enbart är en liten och obetydlig del av sitt politiska och ”demokratiska” jag, men det är rent skitsnack! Om nu pamparna i toppen vill ta avstånd från sina kamraters naiva handlingar bör de väl göra det också? Inte bara påstå att de inte har något med aktionerna att göra. Visst, kan hända att de inte har det, men spelar det någon roll, när terrorismen ändå tillåts flöda fritt inom ett medelstort, svenskt, politiskt parti? Varför har högsta hönset inom kamraternas intresseorganisation för inbördes beundran inte gjort något större ljud ifrån sig? Inga krafttag från den ”demokratiska” vänstern? Inga krafttag från mitten? Våra politiker låter terroristerna vara…

Vart är vi på väg?

Soderberg har hjälpt Ny Storm arbeta med denna artikel, och här följer hans egen syn på dagens Sverige och det sjuka, politiska maktspelet;

Under en längre tid hade vår nation utsatts får hets utifrån. Den fientliga alliansen PEACE ville på alla tänkbara sätt motarbeta den svenska nationen, eftersom vi nått så stora framgångar militärt och sågs som ett hot. Det var inget att förvånas över, och som ett enat folk hade vi inte haft några problem att försvara vårt land och kasta ut inkräktarna.
Det stora problemet var emellertid att vårt en gång så stolta land var splittrat. Vi var oeniga och därför svaga. Kommunisterna och flumpacifisterna (DNS) hade börjat föra PEACE😒 talan och även inom FBS hördes detta tal om nödvändigheten med att "frigöra" Tyskland och Danmark. Egentligen att stycka upp Sverige och avskilja regioner som rättmätligen tillhör svenskarna för att ge bort dem till fientliga krafter. Detta i sig är ett landsförräderi. Det var ett stort misstag att över huvud taget gå med på att skänka bort någon region, eftersom det då tillät tyskarna (och nu danskarna) att konsolidera sin stat och bygga makt, öka i antal invånare och börja hota Sverige.
När PEACE sedemera med sitt tillfuskade guld startade samtidiga befrielsekrig i alla våra sydliga regioner så var det bara en logisk fortsättning på kommunisternas och flumpacifisternas påbörjade landsförräderi. Det finns dock en moralisk gräns mellan att propagera för att skada landet, likt DNS, och att aktivt sabotera, som MSAP gjorde.
Alla som inte sa ifrån är skyldiga!

//Soderberg, Potop Szwedzki