Join the new world

Jag kommer ställa upp i valet till Riksdagen, inte för att jag tror att jag kommer vinna, - utan får att verka som en motpol mot dagens, alltigenom gråa, politiska plattform. Om jag får ta mig friheten att gå rakt på sak; vad skiljer FBS från FRONT om man tittar på dess representanter i Riksdagsvalet!?

Alla ser likadana ut, alla vill "värna om de svenska företagen och göra det lättare för dem". Alla vill "göra det lönsammare att handla nationellt", alla vill göra det lättare att vara nykomling i Den Nya Världen... Kan hända är dessa aspekter bra, men inte behöver alla blivande kongressrepresentanter gå till val med ett gemensamt valmanifest? Det räcker om en för de frågorna, så kan vi gemensamt diskutera dem över en fika i riksdagshuset efter valet. Endast Kalle i FBS och Soderberg i FRONT har gjort ett manifest värt att kalla manifest. Även om jag inte håller med i allt vad dessa båda herrar säger, - så vågar de, speciellt Soderstrom, att vara annorlunda och säga vad de tycker! MSAP verkar inte se något intresse i att vinna alls, och DNS känns väldigt marginaliserade. Alltför många kandidater förlitar sig på sina namn, och har därför helt struntat i att skriva sina manifest, där kan vi prata om respekt för sina väljare...


Men vad vill jag då? Många av de äldre lirarna här ser mig nog som "den där" liberalen, eller som killen som var partiledare i tre olika partier under en och samma sommar. Hur som helst, om jag nu mot all förmodan tar mig in till kongressen, kommer jag först och främst jobba för ett nytänkande. SFP är litet och kommer inte ha någon genomslagskraft bland de stora grabbarna alls, därför anser jag det just bättre att agera tankesmedja än högljudd riksdagsman med presidentposten i sikte.

Ni som följt mina senaste tidningsartiklar vet att jag funderat lite kring avskaffandet av Riksbanken. Ni har säkert också läst att jag vill grunda en ny statlig institution vars uppgift ska vara att trigga landets medborgare att på allvar börja samarbeta och frysa ut de brottslingar som huserar inanför landets gränser.
En annan del i min egen lilla revolution innefattar mitt avståndstagande från allt vad kommunism och terrorism heter.

En fjärde aspekt jag vill jobba för är, kanske inte en av de viktigaste frågorna på den politiska dagordningen, men kan ändå ses som viktig, är att få regeringen att anta verkliga ståndpunkter rörande anda staters agerande på den utrikespolitiska arenan. Jag vill också se att regeringen antar ståndpunkter vad det gäller terrorism. Vad vi minst behöver i Sverige är politiskt daltande på högsta nivå!

Att arbeta för ett framför allt smidigare ekonomiskt och militärt samarbete i ATLANTIS väger tungt hos mig. ATLANTIS måste effektiviseras och gjutas samman än mer! Vi behöver en fungerande Centralorganisation som samordnar alla större aktioner med ATLANTIS-flagg!

Sist men inte minst vill jag också höja statusen för alla dem som sliter med de statliga institutionerna i Sverige! Cred till alla nattarbetare på Migrationsverket! Cred till regeringen, som även om de inte alltid sköter sitt jobb, innehar några av Sveriges mest utsatta poster.

Sammanfattningsvis vill jag se ett nytänkande Sverige. Jag tror det är farligt att fastna i gammalt tänk och älta samma rutiner, om och om igen. Man ska aldrig ändra på ett vinnande koncept, men man ska heller aldrig dras för att testa något nytt. Det är också därför som jag anser att ATLANTIS bör, på politisk och icke-vålds väg, ta kontrollen över ett mindre, neutralt land och hädanefter använda det som experimentzon, där vi kan testa nya ekonomiska idéer och militära manövrer.

Varför ska folk rösta på mig då? Jag är nytänkande, har varit en medborgare i den Nya Världen sedan starten sånär som på ett par veckor. Tillsammans med nuvarande Överbefälhavaren "rustade" jag upp ett litet bortglömt liberalt parti, till att bli en betydande opinionsbildare. Jag har varit medlem i SÄPO (där jag bland annat lyckades plantera en spion i Kalebadministrationen), jag grundade Libertariansk Samling-falangen inom det döende Piratpartiet, - jag väckte Piratpartiet, under namnet Libertarian Gathering Sweden och gjorde det till landets tredje största parti. Jag var vice utrikesminister under tiden inna Första Världskriget och jag har också drivit ett matföretag, - med mindre lyckat resultat. Och avslutningsvis, SFP är litet och nytt och jag kommer vara ensam, - vilket ger mig bättre förutsättningar att lyssna på folket. Jag går min egen väg, tänker nytt, vill skapa!

Gör om, gör rätt!

Arkham, Svenska Frihetspartiet