Konsten att döda

Day 1,091, 23:14 Published in Sweden Sweden by josefstark

Varje år så har de fasta punkterna i erepublik, de konkreta glädjemomenten sakta eroderats bort och försvunnit ett efter ett, men det betyder inte att jag har haft mindre kul. Jag har istället lagt min energi och mitt engagemang i det lilla som fångat mitt intresse. Sedan en lång tid tillbaka så har det bara funnits en fast punkt i spelet som jag kunnat hålla fast vid och det har varit partiet. I partiet har jag lagt all min kraft, uppfinningsrikedom, inspiration och så mycket tid jag kunnat skrapa ihop från mitt i övrigt ganska disparata liv.

När jag var med i DNS så sörjde jag kuppningen av MSAP, och när jag var med i Folket så sörjde jag kuppningen av Front och nu är det dags att sörja mig själv och mitt fatala misslyckande. Jag somnade till ett mantra: Jag är maktlös, och det ekar fortfarande. Det Lobbanet och de som röstat på honom, oavsiktligt eller inte oavsett avsikter, har visat prov på hur man fullkomligt släcker all glädje. Hur man totalt krossar alla förhoppningar och stryper det sista motståndet.
Det enda glädjemomentet jag hade kvar i detta spel som jag tillsammans med mina kamrater och vänner försökt få ordning på, som vi lagt ned så mycket tid i och som vi diskuterat, tjafsat, argumenterat, voterat och utforskat och haft så enormt kul tillsammans med, är nu helt borta.

Jag har haft en illusion om att partiet varit något som inte gått att krossa, det har ju varit med om så många kupper, infiltrationer och sabotage genom de här tre åren att det hade gjort vem som helst galen. Men ändå har det bestått. Att förlora ett PP-val till en kuppare är ju bara något ytligt, VI som kollektiv är ju fortfarande här, men jag har ändrat åsikt. Vi är sköra och sårbara, vi är kanske aktiva men vi är inte många och vi är chanslösa. Vi är hatade och stigmatiserade, avskydda, dödförklarade utfrusna. Vi är inte ens en del av eSverige. eSverige är försvaret, riksbanken, statsapparaturen. Jag har en lista med lite råd till eSverige:

1. Sparka alla kommunistjävlar ur försvaret, armén kan inte ta rödingar i sitt förbarm!
2. Stäng ute socialistpacket ur riksdagen, de är en är en enorm säkerhetsrisk!
3. Delegera ut Lobbanet till MSAP och Neppons till FHD, de kan på helt egen hand hålla PP-posterna så länge de vill och tycker det är kul.
4. Uteslut oss ur våra egna partier och kuppa de nya vi försöker starta.
5. När vi flyttar utomlands för att kämpa för våra idiotiska kamrater se då för helvete till att vi inte släpps in igen!

Ett perfekt eSverige som ropar unisont: FÖR SVERIGE! Skulle det bli lite monotont kan ni ju låta oss hållas i vårt ynkliga jävla skitparti och kuppa oss när vi blir för dryga, eller när ni får för tråkigt helt enkelt.

Lobbanet, vad i helvete håller du på med? Vad fan vill du?

Igår gjorde jag allt i min makt för att rädda mitt parti och jag bröt säkert mot någon regel och kan säkert anses som landsförrädare, men Lobbanet och vilka det nu är som så ivrigt vill se honom vinna var starkare än mig, jag och mitt parti var fullkomligt chanslösa. Om Lobbanet vill ha MSAP så kan han ta det, det är hans rätt för han är den starkare kraften. Han kan smula sönder det vi byggt upp och vi får helt enkelt vänta tills han har lekt färdigt innan vi kan krypa tillbaka och försöka pussla ihop allt igen.

Hoppas någon kan lyckas suga ur några droppar spelglädje ur den här jävla skiten, men jag vill låta dig veta, vem du än må vara, att det är på bekostnad av andras lidande så jag hoppas för din egen skull att du är fullkomligt hjärtlös och likgiltig så du slipper kännas vid.