Join the new world

Idag var det tänkt att redaktionen skulle ägna större delen av upplagan till vår chefredaktörs Jarlens politiska manifest och tillkännage dennes kandiderande till kongressen. Dock kom byråkratiska förhinder i vägen och ingen kandidatur kommer att genomföras (=läs, chefsredaktören var så jävla korkad och missade totalt att man måste trycka på en knapp för att kandidera och missade således tillfället p.g.a. dennes totala inkompetens.)

Vi försökte förgäves få till en intervju om vad som gick snett, men vad journalisten, redaktionen och hela kontorsbyggnaden fick till svar var ett surmulet: "Håll KÄFTEN din jävla drönare och fortsätt arbeta!" Varvid dörrar stängdes med sådan emfas så tillvida att kollegorna i grannkåken ringde för att fråga vad det var som fick deras fönster att skallra.



En arg chefsredaktör går till angrepp mot kopiatorn. Vi har (av rädsla för våra liv och leverne) inte försökt nå denne för vidare kommentarer.


Då de ursprungliga planerna till en artikel grusades tänkte vi istället låta vår medarbetare Harald Hårfager göra en jämförande analys av sällskapsspel och eRepublik. Här kommer dennes artikel:


'Blod, svett och tårar. Vuxna män som snyftar, skriker och svär. Dödshot och domedagsprofeter.
En vanlig dag på en jobbet för en soldat i tredje riket anno ~mars 1944 kan tyckas. Nu är det dock inte där vi befinner oss, utan hemma hos mig en vanlig fredagskväll.

De stridande är undertecknad och dennes vänner, även om vi alla för tillfället inte skulle vilja göra något annat än att slita armar och ben av varandra, långsamt. Vad är det då som utspelar sig som får dessa känslor att infinna sig?

I vårt fall är det vanligtvis Risk 2210. Ibland kan det vara Axis and Allies, Monopol eller något annat brädspel som får oss att bli ondskefulla tyranner som är beredda att gå över lik för att nå vårt slutgiltiga mål: världsherredöme.

Pakter sluts och grusats lika snabbt. Dolkar huggs till höger och vänster. Hopp och nederlag blandats i allt som oftast en växande dimma av alkohol. Ibland svär vi högt och länge, ofta skrattar vi. Någon ler glatt åt dennes nyvunna allierades intåg i mina provinser. (Han som jag nyss lovade halva världen om han bara gav fan att ge sig på mig. Han fick sota för sitt intåg när jag i slutet krossade hans rike).

Men så fort slutsignalen har gått så byts orden ut, skrattet blir mer påtagligt. Vi berömmer varandras djärva försök som slutade i varierande resultat. Vi går igenom vad som gick bra och vad som gick dåligt för varandra. Ger varandra tips på hur denne kunde gjort det bättre. Vi analyserar alternativa händelser. "Vad hade hänt om jag gjort si eller så?" "Vad hade hänt om jag allierat mig med dig istället?" "Kunde jag verkligen lita på dig där?" När vi skiljs åt så är det återigen som vänner.

Många gånger kan det vara en viss bitterhet som dröjer sig kvar när man blev snuvad på segern precis i slutet. Men till nästa gång vi möts har den känslan försvunnit, då är vi bara sugna på revansch!

I mångt och mycket ser jag eRepublik på det sättet. Jag har långt ifrån lärt känna alla spelare, eller lärt mig förstå allt som händer här. Men i ljuset av vad som sker runt mitt matsalsbord så ter sig det här inte allt för olikt. Många svär och förbannar varandra, det sker pakter och dolkar huggs till höger och vänster. Men i mångt och mycket så är det väldigt vänskapligt. Vi arbetar alla för samma land, vi må tycka olika i många frågor. Men i slutändan så jobbar vi alla mot samma mål: att det ska gå bra för eSverige, och att vi ska ha en rolig stund samtidigt som vi gör det.

För mig så får man gärna både pakta och svära, det ger oftast spel en extra krydda och mening (och jag själv kan vara en minst lika god kålsupare när jag lägger manken till). Man blir mer motiverad att vinna när någon jävlas med en. Men likt ett spel runt matsalsbordet får man aldrig glömma att det även här är andra människor som också spelar. Att dom också spelar för att ha roligt.

Men så länge man skiljs åt som vänner så kan en kniv i ryggen alltid vara så väl motiverat.'

- Harald Hårfager

Harld Hårfager är frilansjournalist och intresserar sig för hårprodukter, yxor och att invadera länder.