Min avgång som partiledare för DNS

Day 304, 16:15 • Published in Sweden Sweden • by Karl Holm

Jag fick till slut partiets förtroende och blev vald till partiledare för 10 dagar sedan. Då, för endast tio ynka dagar sedan, var jag stolt över att vara medlem och partiledare för Democrats of New Sweden. Då hade jag stora framtidsförhoppningar om DNS. Ett antal spelare hade nyligen beslutat att ta del av DNS’s partipolitik mer aktivt och jag hade flertalet goda idéer som jag tror kunde tagit DNS framåt på den politiska fronten.

Dock hann RL ifatt mig i form av diktatoriska och sadistiska lärare som med maniska leenden överöste mig med läxor och uppsatser tills skolans kalla lysrörsljus knappt kunde tränga genom läxhögen över mig. DNS’s stora reformer fick vänta något, tänkte jag, och djurade mig igenom läxorna till lärarnas förtret. Under tiden höll jag ett getingöga på IRC:n och lärde känna DNS’s nya politiker. Jag gillade vad jag såg till en början, de flesta var riktigt trevliga (och är fortfarande) och intelligenta. Men givetvis kläckte en viss person (inga namn nämnda) följande idé: ”Vi måste säga nej till ALLT FBS säger och vill!”. Jag försökte vifta bort idiotin med argumenten om att DNS måste tänka till Sveriges bästa och inte bara till sin egen vinning. Men försent, de andra, nya politiska tillskotten nappade på idén och riktade in sig på att smutstvätta FBS närhelst chansen yppade sig.

Jag vette fan vad som flög i dem, men helvete vad bångstyriga de blev. Uppenbarligen kunde man helt plötsligt fatta egna beslut om partiet utan att ens fråga resten av partiet, att muta väljare inför borgmästarvalen var av allt att döma helt i sin ordning, till min förvåning fann jag indikationer om att DNS var under FBS’s förhatliga förtryck från en viss DNS:are och ja juste, Sverigedemokraterna IRL var ett favoritparti bland mina politiker, till mitt förtret . Mina idéer om en förnyad väg som dels gör DNS tydligare politiskt samt dels distanserar sig mer från FBS var en dödssynd, men vi fick absolut inte närma oss FBS, vi skulle bara… vara. Jag fick dock visst gehör, men motståndet jag mötte var en missräkning och nedslående bara det.

Utöver det fullkomliga kaoset har vi givetvis allt spam och skitsnack som flödat ut från DNS’s ”framstående” personer de senaste dagarna. Det kändes allt mer som jag helt enkelt blivit vald till DNS’s personliga barnvakt. Jag är den äldsta i en syskonskara om 6 flickor och pojkar (varav 3 stycken i princip bara gråter, skiter och rycker i mig i byxbenen hela dagarna) som jag måste ansvara för som störta storebror. När jag lyckas dumpa småglinen på någon annan och sätter mig framför datorn vill jag gärna koppla av, inte mötas av ytterligare ett dagis. DNS har dessvärre blivit ett dagis den senaste tiden. Fokus ligger inte längre på att finna DNS’s väg till ett bättre Sverige, utan snarare på hur varje person ska kunna ställa sig in bäst för att få en kongressplats till nästa val samt bara leka och stimma lite. Lekarna har jag inte mycket emot, men det måste finnas rum för lite allvar också, något jag inte längre kan uppfordra ens som partiledare.

Democrats of New Swedens storheter har kommit och gått: Josefstark, Leon Pong, Zudden, marten1000, pho3nix, Cinc, DKN med flera. Kvar i partiet är inte längre den slagkraft vi en gång hade tillgodo, ensam klarar jag inte att styra ett parti, ensam vill jag inte styra ett parti.

Jag vill önska de som är kvar i DNS all lycka i framtiden. Democrats of New Sweden kommer alltid ligga mig gott om hjärtat, ni som är kvar nu får med bästa förmåga göra någonting bra utav det. Själv finner jag det inte längre som en rolig utmaning att styra DNS och att det nog är dags för mig att lämna skeppet.

Till utomstående vill jag att ni ska minnas DNS för vad det har varit, ett parti av förnuft och kvalité, vad det blir i framtiden kan jag inte ansvara för. Låt inte dagens så kallade ”elit” förstöra DNS’s ärbara rykte.

Jag avgår härmed som partiledare för Democrats of New Sweden.
Karl Holm

Concordia parvae res crescunt, discordia maximae dilabuntur.