Join the new world

En fråga som verkar ställas om och om igen är hur pass seriöst man ska ta e-republik. Jag anser personligen att alla själva sätter ribban för sitt spelande. Man gör det till det man vill. Genom observation har jag lyckats urskilja tre sidor.

Den första sidan menar e-republik är ett browserbaserat strategispel med klienter över hela världen. Att få någon community-känsla ur dessa spelare är svårt. De har förmodligen knappt hälsat på sin chef. Första sidan tänker helt och hållet rationellt. Vi måste hitta det bästa sättet att nå maximala resultat på så kort tid som möjligt, med bland annat snabb terretoriell hävdning, stark ekonomisk tillväxt och aktiv rekrytering. Den första sidan letar efter resultat, så fort det bara går. I princip skulle jag säga att större delen av FBS tillhör kategori 1. De är här för att vinna, punkt slut.

Den andra sidan är den jag oftast håller mer. E-republik är den senaste communityn. Skit i facebook och Myspace, det här är stället att hänga på. Och nu behöver man inte bara sitta och kommentera bilder och blogginlägg. Här kan man träffa nya människor, stöta på nya idéer och livsåskådningar, träna sin Svenska och Engelska samtidigt som man själv för en gångs skull med ganska små medel kan bli bland de bästa i världen på spelet, då det inte är miljontals spelare worldwide. Den andra sidan vill ha lite kul och med grundförutsättningarna (logga in, klicka två gånger, logga ut) så ser det inteså förbaskat kul ut. Istället anpassar den andra sidan spelet efter sina egna behov. Soldater erbjuder sina tjänster där det finns krig, journalister hackar på makthavare och politiker sprider skumma men välformulerade budskap.
Den spelare som enligt mig representerar kategori två bäst är Grev Per, som kallat turkar homosexuella och gjorde en av sina annars ganska tråkiga ban-tillfällen till en rafflande bortförning av en fientlig krigsmakt. Kategori 2 gör om spelet så att det passar dem (och förhoppningsvis alla andra).

Kategori tre människan är personen som blev invitad av en kompis för att kompisen ville tjäna guld och bli lite extra mäktigare i sitt parti. Den här personen bryr sig egentligen inte om att engagera sig, utan är här för att ta del av vad som erbjuds. "Vaddå, varför skulle någon lyssna på mig om jag kom med förslag?" ungefär. Jag tror att kategori tre spelare oftast inte är så värst aktiva och därav inte några stora tillgångar i e-Sverige. Valdeltagandet på ca. 25% de senaste två valen talar ett tydligt språk. Det är väldans många som tillhör kategori 3.
En lite skum typ som jag har stött på är "Nils af Sand". Nils menar att kategori 3 människan börjar bli utrotningshotad. Att 75% av Sveriges befolkning mer eller mindre är på väg att sluta spela. Och här dyker ytterligare ett frågetecken upp:

Vem bryr sig?
Inaktiva spelare är fullkomligt värdelösa. Det finns två sätt att hantera deras beteende enligt mig:
Få dem att vilja spela igen eller titta på när de svälter ihjäl.
Om vi nu stannar och tänker logiskt ett tag kommer vi alla ganska snart inse att vi inte konstant kan befinna oss i krig. Det skulle kräva enorma mängder med tillgångar och wellness skulle vara en ganska sällsynt råvara. Alltså är krig ingen hållbar lösning för att hålla aktiviteten uppe. Dessutom har Sveriges ekonomi rasat sedan vi gick in i Danmark och Tyskland. Spanien, som är ett förhållandevis litet land har lyckats uppnå en lika stark ekonomi som stora stygga Sverige trots att de inte har haft någon större militär aktivitet.
Så svaret på din fråga Nils blir ja, jag ser hellre att de inaktiva spelarna som egentligen inte vill spela slutar. Jag är redo att acceptera deras beslut fullständigt. Orkar man inte så gör man inte det. Spring till mamma och gråt!

Diplomatisk krigsföring och ett globalt ubuntuistiskt tillstånd låter inte alltför IRL tänkande enligt mig. Snacka med någon annan om det är du snäll. Det är snarare styrsättet jag ifrågasätter, tillsammans med många andra. Med andra ord spelar jag spelet.