Första numret - Ett land våldtaget av uttråkning

Day 1,569, 00:03 • Published in Sweden Sweden • by Kapten Oberlach


Hotell Vidkun Quisling, Norge, 7:e Mars
Jag befinner mig på ett fjärde klassens vandrarhem mitt ute på det Norska Vestlandet. Med ynka hundrafemtio riksdaler i plånboken så hade jag inte råd att köpa en flygbiljett hem till Skåne. Priserna på flygbiljetter har tiodubblats sedan mitt senaste uppvaknande. Inte ens om jag skulle lägga min finaste guldring i pant så skulle de fiskluktande bankirerna här i Norge ge mig en smula över 10 kronor tillbaks. Allt är just nu skit.

Jag blev förvånad över att den svenska staten ens låtit detta landet vid vägens slut leva kvar i misären. Men Sverige befinner sig antagligen i samma misär där spanjackerna dansar salsa i våra hjärnor. Sverige, den en gång stolta krigarnationen som till slut blev dragandes i storalliansernas avloppsvatten, ständigt tvingade till att svälja kväljande kallsupar av moralpredikningar och allvarsromantik.

Ja, Sverige verkade rätt så ruttet den senaste gången jag masade mig bort från Opiumhålan på Österlen för att slå upp ögonen återigen. Så när man sitter här på en sten i Norge av alla guds mest avlägsna skapelsemissfoster och betraktar de fattiga barnen som leker i fiskrens och motorolja, så bär det inte mig emot att säga; Jag saknar mitt Skåne och mitt rike. Mina landsmän och min konung. Min riksdag och min president. Jag vill hem.

De flesta av den här tidningens prenumeranter är döda och begravna sedan lång tid tillbaka. Många av de glada kamraterna från tiden då man ständigt var stämplad som alldeles för radikal för sitt eget bästa är borta med vinden. Men det finns ett fåtal av de bästa som fortfarande envisas med att hissa seglet på denna vindpinade lastångare som jag gillar att jämföra Sverige med.
Så styr upp med vinden! Hissa spinnackern och ta tag i rodret! Vi sätter ny kurs mot nya äventyr!

// Signerat Kapten Oberlach