Nordisk Union; den tredje vägen!

Day 1,715, 12:16 • Published in Sweden Sweden • by Jarl Hedman

(Inlägget kan gärna läsas med lite patriotisk musik spelandes i bakgrunden, det görs genom att trycka här.)

Det lär knappast ha undgått någon att de stora allianserna skälver i grundvalarna. Vi har redan sett Polen och Spanien gå en annan väg.

Kvar står vi och stampar. Det börjar nu bli tid för oss att göra våra val för framtiden. Skall vi stanna i ONE eller ska vi söka oss till den nya alliansen? Eller ska vi gå en tredje väg?

Den tredje vägen innefattar att skapa en egen allians - en Nordisk Union.
Den Nordiska Unionen är varken ett självklart eller lätt val. Jag tycker dock att det är en fråga vi bör lyfta och ta ställning till.

Det finns många argument både för och emot en sådan allians, och jag har försökt rada upp några av dessa. Har kommer några av de fördelar, nackdelar samt hinder/problem som jag ser det:

Fördelar:
1) Vi har en goda irl relationer mellan länderna, det finns ingen ohälsosam friktion såsom mellan balkanländerna.
2) Språket
- Vi har tämligen likartat språk som norrmännen
- Vi har tämligen likartat språk som danskarna (om de nu eventuellt skulle bli med)
- Finländarna pratar i viss mån begriplig svenska.
- Dessa länder har i stor mån en utvecklad engelska som kan fungera som mellanväg.
3) Vi får testa på att vara "en av de små" på spelplanen. Det ger ökat krav åt diplomati med angränsande nationer, men i min mening tycker jag det bara låter roligt.
4) Vi kommer ha mer att säga till om inom alliansen.

Nackdelar:
1) Vi kommer vara militärt sätt svagare än om vi var med som lydstat i en av de större allianserna.
2) Vi kommer ha mindre att säga till om den politiska världskartan.

Hinder/problematik:
1) Vi kommer vara väldigt utsatta för de större alliansernas nycker, det är lätt att tänka oss in i en situation där Ryssland/Polen (om nu våra relationer skulle bli så dålig) skulle se Skandinavien som en råvaruplats redo att exploateras - inte helt olikt Afrika.

Möjlig lösning: att arbeta hårt med de diplomatiska relationerna, att vi fortsätta hålla oss på god fot med Polen exempelvis. Och att vi utnyttjar våra diplomatiska resurser. Vi i eSverige känner naturligtvis ONE-länder bättre idag, lika som eNorge och eFinland säkerligen har vänner inom TEDEN.

2) Vilken allians skall vi stödja, om vi ska stödja någon? Olika val ger oss olika potentiella fiender. Det blir att väga en vänskap mot en annan.

3) Vad har eSverige för expansionsmöjligheter om Finland och Norge är i vår allians?
Det finns såklart både bättre och utförligare utläggningar om den frågan i den stora tråden på forumet, men möjligheter är bland annat: Germark, ABC, Ryssland t.ex.


Länge slogs Sverige och de skandinaviska länderna för sin egen lycka, vi slogs för vi var starka och för att vi kunde. Idag sitter vi i det Ultima Thule vi faktiskt bor i, länderna vid världs ende. Bortglömda, negligerade, ensamma. Men måste det vara så?

Att våra strider inte avgör världens öde kan jag förstå, men det är likväl viktigt för mig, och jag antar även för er. Att vi inte har mycket att säga till om i de stora allianserna kan jag förstå, vi är varken störst eller starkast - men varför ska vi då ställa oss bland de stora? Varför kan vi inte ställa oss med våra skandinaviska vänner och föra de krig vi vill föra?

Jag tror en Nordisk Union skulle vara en spännande händelse och som ger oss möjlighet att bryta mot de stora (och i viss mån trista) slagen på kontinenten som kan dels kännas väldigt långt bort och onödiga. Berör det oss om land X fyra zoner bort förlorar en provins? Njae. Berör det oss om Ryssland invaderar Nord-Norge, Finland, ABC eller liknande? Absolut.

En nordisk union skulle ge oss tid att fokusera på vårt närområde och lägga krut på slag som är viktiga för oss.

Jag säger inte att det är helt problemfritt, tvärtom, en Nordisk Union kommer ge oss mycket mer problem än det skulle ge oss av att vara med i en av de större allianserna. Men i ärlighetens namn, hur roligt blir det att ha ingenting att göra?




Vi står här inför ett vägskäl, och det blir för oss att avgöra följande:
A: Ska vi fortsätta inom en av de större allianserna, vara säkrare och tillsammans starkare. Men ha mindre att säga till om, strida i slag långt bort från Sverige?
eller
B: Gå en egen väg, skapa tillsammans med våra grannar en ny allians. Och vara svagare, men ha mer att säga till om och kunna fokusera på vad vi anser viktigt?

Således, vad säger du käre läsare? A eller B? Eller tycker du något helt annorlunda? Kommentera nedan!


Norsk, dansk och svensk soldat tillsammans .