Den ekonomiska krisen

Day 365, 02:58 Published in Sweden Sweden by Radsoc

Amigos,

som vi alla noterade övergick överproduktionskrisen snabbt i att hyllorna stod tomma efter att produktiviteten förändrats i spelet. Priserna har till följd av detta skjutit i höjden de senaste dagarna. Från en inflation på närmare -80% i slutet av förra veckan har vi idag en inflation på cirka 5%. Sett utanför kontext är detta mycket positivt, eftersom en deflation på -80% varje vecka är skadlig för ekonomin (vilket vi såg under överproduktionskrisen).

Det är visserligen positivt, men problemet är att inflationsökningen inte ser ut att avta, utan tvärtom ökar för varje dag. Vi är de enda, åtminstone av de större länderna som lyckats vända deflationen. Men det gäller samtidigt att tygla inflationen för att inte den ska förstöra ekonomin istället. Det är därför viktigt att riksbanken och kongressledamöterna sätter in kraftiga åtgärder för att stoppa inflationen. Det innebär främst skattehöjningar och styrning av valutakursen.

Vilka praktiska effekter inflationsproblemet får för den enskilde medborgaren är klara. De flesta arbetare, som jag, kommer inte ha råd att köpa högkvalitativ och därmed produktionsförhöjande mat för sin lön. Det sänker wellnessen och därmed den framtida matproduktionen och därmed tillgången på mat som höjer priset på mat. Utsikterna för framtiden blir alltså inte bättre, om inte krisen löses så fort som möjligt, vilket är viktigt för landets hittills men dalande framskjutna position i omvärlden. Företagsägarna kan å sin sida utnyttja krisen för att tjäna grova pengar på de höga priserna och hittills låga lönerna.

Att kriserna avlöser varandra är typiskt för en marknadsekonomi som denna. För att få till garanterad produktion med garanterade löner som tillgodoser folkets behov behövs ökad statlig närvaro på marknaden. Staten behöver sätta igång egen produktion som är oavhängig av vinstkrav, som garanterar jobben, lönerna och allas mat på bordet. Och inte minst tak över huvudet. Den nuvarande regeringen bestående av företagareliten i FBS motsätter sig dock detta krav eftersom det skulle betyda ökad konkurrens på marknaden och lägre profiter. Landet och medborgarna behöver en regering som ser till landets bästa, inte till de egna minoritetsintressena som ägarklassen har.