Join the new world

Pole

Hejja hejja! Vi stödjer dig i kampen mot kapitalisterna och patriarkatet!

Krossa proletariatet!

Death to capitalism, eller?

Mina förväntningar är att vänstern kommer suga lika mycket som den alltid gjort.

kommunistiska partiet i Sverige har ju faktiskt lite ideologi kvar medans låtsas vänster som socialdemokrater, "vänsterpartiet", MILJÖ(LoL)partiet och nu även nya moderaterna är så långt ifrån grundideologin att man inte ens vet vad de står för längre alls...

Demokraternas syfte är bryta ner makten och samhället; att med media och dess propaganda dupera invånarna, styra deras vilja, sedan med politiken attrahera den.
Det är lätt att vara principfast när man aldrig har chans till verklig makt och inte är bunden till bekräftelse i det politiska rummet annat än till egen kärna. Men inte ens råkommunisterna är särskilt konsekventa i sitt ursprung.

Sett i ett större perspektiv är demokrati ett efemärt styrelseskick eftersom det renderar styret svagt och ineffektivt; genom byråkrati, brist på samförstånd och alltid behöva ta hänsyn till känslor.

Att det starka överlever och det svaga försvinner är en naturlig princip som är omöjligt att frångå, det går att leva under illusionen att vi alla är gelikar ett tag (Vi är alla lika mycket värda först när vi är döda.) men verkligheten kommer förr eller senare alltid ikapp. Demokrati är i sig en svaghet och kommer alltid i alla tider och under alla omständigheter förgöra sig själv.

Hela världen och i synnerhet Europa, befinner sig i ett moraliskt, genetiskt, kulturellt, filosofiskt, religiöst och politiskt förfall. Det är dekadensens tidsålder, spådd sedan tusentals år tillbaka (kali yuga). Den enda punkt vi avancerar på är den tekniska, men det är ingen sann utveckling eftersom den tär så hårt på jorden och materialtillgångarna. Oljan exempelvis är ju väldigt begränsad. Över 7 miljarder människor lever idag och man tror att över 100 miljarder människor har levt totalt.
Ändå sliter vi nu levande mer på jorden än vad tidigare levande människor gjort tillsammans flera gånger om.

Ju fler vi blir desto längre kommer vi ifrån varandra. Först när mänskligheten ställs inför en total katastrof och vi måste lita på varandra för överlevnad kommer vi återfå vår dignitet, när folks ställs på prov och tvingas skapa. För när livet inte längre kan tas för givet överlever bara det starka, det uråldriga och värdefulla.

Så njut av nihilismen, frodas i dekadensen. Ju snabbare vi bryter ner allt desto fortare kan vi nå botten. När botten är nådd, finns ingen annan väg än uppåt. 🙂

mycket bra analys dock är jag osäker på "det uråldriga" då vissa nyare/eller äldre tekniska lösningar är väldigt häpnadsväckande dock tror jag det finns mycket gammal kunskap som behöver återuppstå för att skapa förståelse och jämvikt.

Tack.

För hela den nu levande och kommande mänskligheten har den medicinska utvecklingen varit en katastrof.
Den mänskliga populationen har i alla tider varit hyfsat stabil p.g.a. en hög barnadödlighet och det är mycket på grund av minskad sådan som vi har fått denna lavinartade befolkningsutveckling.

För att, ju färre vi är desto mindre tär vi på jordens resurser vilket gynnar alla kommande generationer,; dels för att de kommer ha drägligare liv och dels för att fler kommer kunna ha möjlighet att leva i längden.

Att försöka bota alla sjukdomar på medicinsk väg försvårar det naturliga urvalet och vår egen kroppsliga förmåga till att skydda sig. Spanska sjukan tog på början av 1900-talet ihjäl en tredjedel(!) av Europas befolkning. I takt med att vi lever bekvämare liv och låter svaga individer fortplanta sig försvagas genpoolen och nästa gång kan alla dö.

Vad gäller det materiella överflödet är det ytterst lite vi egentligen behöver. Vi är alla så inrutade i vårt moderna liv att vi förlorar förmågan att tänka utanför vår krävda bekvämlighet. Förr var folk ideligt upptagna med att bara försöka överleva, medan vår överlevnad på alla plan är garanterad. Vi behöver inte jaga mat, vi behöver inte söka skydd för väder eller rovdjur. Eftersom vi alltid blickar framåt, söker förbättring, när allt redan är ordnat så uppnår vi ett existentiellt limbo.

Våra begär som en gång höll oss levande blir nu istället vår undergång då vi har allt men ändå misslyckas hitta en mening med livet, förr hade man ingen tid att tänka på en mening med livet; man var upptagen med att (över)leva.

Att äta så mycket fett och socker man kan är jättebra på stenåldern eftersom man där behövde all energi man kunde få, idag gör det oss feta och ohälsosamma.

Stress bryter ner våra kroppar helt i onödan, att komma i tid till bussen är ingen livsnödvändighet. Det är till för att söka föda, skydd och fly från rovdjur.

Sexuell attraktion är till för fortplantning, men nu onanerar vi och söker "äkta" kärlek". Jag tänker inte gå in på vad kärlek egentligen är för någonting, kan bara konstatera att det gått helt ur spel och gör folk sinnesrubbade.

Kort och gott, det gör inte mänskligheten något gott med avancerad teknik. Vi *behöver* enbart de mest basala redskapen för att göra levnadsstandarden duglig, duglig men inte mer. Resten bör skrotas.

Men vad jag mer syftade på var gammal visdom, läser man exempelvis Bhagavad Gita eller Odysséen finner man där så mycket kunskap som människor genom många generationers livserfarenhet samlat på sig och fört vidare. Saker som är desamma genom alla tider och kulturer, oavsett hur moderna vi än vill tro att vi är.

Men det kommer... det kommer.

Och angående demokratin.
Demokrater tänker 4, 8 ,12 år fram i tiden...
Nazisterna tänkte 1000 år framåt.

Vad gör det att offra ett par miljoner liv, för kommande miljarder?
Hitler var 1900-talets största humanist. 🙂