[President] Att vara President

Day 2,496, 19:18 Published in Sweden Sweden by Dalze

Det har väckts kritik mot mig sedan dag 1 och nu senast rör det sig främst om två saker. Att jag gör fel saker och att jag är inaktiv. Jag tänker svara i två artiklar. Den här första handlar om den första frågan; vad ska en president göra? Det blir lite av ett försvarstal men främst vill jag lyfta fram hur jag ser på ämbetet och dess innebörd. Jag hoppas kunna inspirera folk att sikta mot posten, inte bli rädda.



Till att börja med. Jag är ny som President. Visst, jag har suttit mycket i kongressen och varit President en gång tidigare. Däremellan har jag varit helt inaktivt och saker har förändrats. Till detta är det ingen som missat på vilka premisser jag blev vald. "Hålla landet flytande" betyder dock inte att jag inte att jag tycker att det är tråkigt eller att jag är nonchalant, utan att jag förstår mina begränsningar och gör så gott jag kan utifrån dem. Jag hade gärna tagit stöd från någon som suttit innan och kanske längre. Ideefix sköt ut sig och Jussi deklarerade att han minsann inte tänkte hjälpa mig, utan han ville sitta i opposition. Fullt förståligt, men det ska du tänka på när du läser all hans kritik, han ville inte hjälpa mig. Således har jag en längre startsträcka.


Vad gör då en President?

Jag förstår att om man har suttit som President sju (7) gånger så har man en klar bild vad en President ska göra. Eller? Jag skulle vilja säga att man har en klar bild av hur man själv som President jobbar. För nu kommer hemligheten (eller tjusningen för den som så vill) - Det finns en stor skillnad i att säga "Presidenten ska göra allt" och "Presidenten ansvarar för att allt görs". (Nej, jag menar inte att Presidenten ska rulla tummarna medans alla andra jobbar)

Den starkaste orosmolnet när jag kandiderade var just "Du måste göra allt själv" vilket jag tyckte lät tråkigt (och lite onödigt). Det finns vissa saker som bara Presidenten kan göra, vissa lagar bara Presidenten kan föreslå, Presidenten är den som attackerar andra regioner osv. Med detta sagt betyder inte detta att vi som land vill att Presidenten ska besluta över dessa sakerna själv, utan vi vill att det finns ett underbyggt samtycke från en stab. Vem som gör vad är mindre viktigt, bara det görs och att det finns en god grund. Vi skapar alltså själva sättet vi vill jobba.




Jag som President

Jag är alltså ny på posten och jag har varit borta länge. Jag låter Cmurgh sköta alla allianstrådar medan jag har en passiv roll i att skriva, men följer givetvis flödet och försöker komma in "i matchen" för att kunna vara bättre på att bli mer bidragande till taktiska beslut.

Jock Cranley har ambitioner och ett engagemang som jag inte heller får missa. Jag tycker att när vi hittar folk som vill engagera sig så måste vi ta vara på detta. En MoFA-uppgift är en superbra start för den som vill ta nästa steg.

Zzzingo har jag hittills haft diskussioner och resonemang med hur vi ska komma igång med rekryteringsarbete och UV bra. Detta är en sak där man skulle kunna vara tio personer som gör olika saker med ett gemensamt mål. Frågan är var och hur vi ska börja. Vi har börjat, men vi har en bit kvar. NU har inte jag spelat aktivt så länge, men jag minns inte många Presidenter som brytt sig ett jota om detta. Kanske ska inte Presidenten bry sig heller, men någon måste göra det, och varför inte den som är landets mest officiella person?

Övriga i regeringen är människor jag känner starkt förtroende för som jag vill ha med i staben, som kan bidra med kunskap men också med att hjälpa till när det behövs.

Så; ja, jag tror på att delegera, men inte på att rulla tummarna. Vi gör detta tillsammans, som ett team. Sen har var och en sitt område att ansvara för. Men det är jag som President som äger det yttersta ansvaret för dessa. Om någon slutar eller hoppar av så ligger problemlösningen på mitt bord.



Framtiden då då?

Jag är inte alls främande för att kandidera för ett nytt mandat. Ju längre jag sitter desto bättre blir jag (tror jag iaf). Det jag absolut inte vill är att bli så inrutad att jag stänger in mig med mina "närmaste". Det är så lätt att bli fast i sina egna rutiner att man glömmer bort övriga spelare. Det måste hela tiden komma in friskt blod, annars tröttnar alla andra och sen sitter man där med sina två kompisar och petar näsan på varandra. Och de kommer inte alltid per automatik.

Så, nu blev det fan en wall-of-text ändå...


Peace out! 🙂

(Vill du hjälpa till och lära dig mer, kontakta mig eller de jag nämnt i artikeln så finns alla möjligheter)