The apathy has the word

Hej.
Jag förlorade partiledarvalet med ynka 5 röster, trots min och mina kära vänners samlade kraftansträngningar. Detta val såg jag verkligen fram emot då jag och Betamjau spelade ut varandra till förmån för Toothpaste i det förgående valet. Att assistera Sverige genom världskriget är någonting jag verkligen brinner för och tror mig ha förmåga att göra utomordentligt väl, om jag bara har tillräckligt fria händer, vilket en presidentpost via FBS hade givit mig. Därför tar jag denna förlust hårt.
Nu har jag dock ännu en gång fått det bekräftat att FBS och Sverige inte vill se mig på den posten, och jag är inte dummare än att jag lär mig av mina misstag. Jag erkänner mig besegrad och kommer inte ge mig in i politiken igen, på något plan. Jag gratulerar Toothpaste, i sin frånvaro, till sitt återförnyade mandat och önskar honom all lycka till med hans åtagelser och förpliktelser, när han väl avser närvara det vill säga.

Trots förlusten vill jag mer än någonsin tacka de 120 personer som förlänade mig sin röst igår, tack för att ni trodde på mig. Jag vill rikta ett extra tack till Frozen4, Jbmalin, Betamjau, Grief, Munken, Hador, Marten1000, neppons, Flammbar, micke_e och alla ni andra som hjälpte till och stöttade mig under gårdagen. Jag har säkerligen glömt något namn nu, jag väljer att skylla det på mitt något trötta tillstånd just nu, men vet att jag är mycket tacksam för all hjälp jag fått.

Jag har nu spelat Erepublik i strax över 7 månader, skulle jag tro, och jag har åstadkommit allting spelet har att erbjuda med vid marginal, allt utom äran att få leda ett land förstås, och jag är ärligt talat ganska uppgiven. Jag har mer guld i fickorna än jag kan spendera, jag har debatterat käften slö i Riksdagen, jag har fler företag att driva än man kan räkna fingrar på händerna, jag har talat ner admin till bebisstadiet, jag har dragit åt mig kommunisternas omätliga hat och jag har slagit mig blodig mot ointagliga murar tillsammans med mina Jägarbröder. Jag har upplevt och utforskat spelet så långt ut med alla de medel jag haft till hands och fått tillgång till. Alltid har jag uppskattat spelet för dess enorma potential, dess unikhet, dess möjligheter och framför allt alla de härliga typer som hänger här. När spelet blivit lite tradigt har jag helt enkelt hittat någon ny sysselsättning i Erepublik eller förtröstat hos alla goa människor i IRC-chatten (spelet är ärligt talat ingenting utan IRC:n). Men nu, nu har jag tagit allt till sin spets. Nu har jag kämpat för Sverige, för pengar, för storhet, för glädje, för allt.

Ni ser, jag är en otålig person som är i ständigt behov av förändring. Jag måste ALLTID, oavsett vad, ha många bollar i luften och ha en god cirkulation i händelseutloppen så att jag ständigt får erfara nya upplevelser och dra på mig nya kunskaper och visdomar.
Detta gör mig till en driftig person; en flexibel person, men det gör mig också oerhört otålig, och när jag blir otålig blir jag obekväm och börjar känna mig instängd och fast. Då kräver jag förändring, kosta vad det kosta vill. Får jag inte möjligheten att förändra min situation är jag helt säker på att det skulle dra in mig till vansinnets rand, alternativt en djup depression och håglöshet följt av vansinnet. Därför fortsätter jag hålla min själ i rörelse, sänder ut den för att upptäcka nya påtaganden, äventyr och uppdrag; ser till att min värld förändras. Jag är också säker på att om jag vid mina äldre dagar i själen kände att jag levt livet ut och nu inte hade mer att ge så skulle jag stilla tacka för mig och sedan ta mitt liv för att se vilket äventyr som kan tänkas gömmas bakom detta liv.

Det känns som det är till denna punkt jag nu har kommit i Erepublik. Jag känner inte att jag har mer att ge, då jag inte är en önskad ledare för Sverige. Jag har gått hela vägen ut och jag har gjort mitt. Jag har åstadkommit tillräckligt mycket för att vilja tro att jag gjort något gott för eSverige och att det kommer ha sin prägel på landet åtminstone en tid framöver. Jag är nöjd och tillfreds med min insats och känner nu att det är dags för mig att hitta en annan värld att utforska. Jag kommer avsluta mina affärer så gott det går innan jag tackar för mig och checkar ut.

NCG är min ögonsten och stolthet, och jag har lyckan nog att äga ena halvan av de 51 % av de röstberättigade aktierna som jag och Alleus för tillfället innehar. Jag är beredd att sälja denna andel av bolaget för 500 guld, under förutsättningen att denne driver bolagen för Sveriges bästa, samarbetar med Alleus och inte splittrar sin andel, vilket skulle förstöra ordningen vi idag har om ansvaret. Jag äskar också för att samtliga mina B-aktier bränns till stoft, vilket torde vara glada nyheter för aktieägarna som då får större andel av vinsten.

I övrigt kommer jag avsluta mina uppdrag jag förlänats från staten och se till att lämpliga personer tar vid där jag lämnar. Jag kommer inte svika någon av mina förpliktelser förrän jag med säkerhet vet att de är i goda händer.

Angående mig själv så vet jag inte, kanske finner jag en mening någonstans i spelet och fortsätter jobba i det fördolda, kanske hittar jag en bättre mening i livet och söker mig härifrån. Allt beror på omständigheterna, men kapitlet Karl Holm bör ses som avslutat.

Adjö.