The apathy has the word

Jag, Karl Holm, ställer upp i FBS’ partiledarval. Jag gör det för att jag vill se en förändring i Sverige; jag gör det för att Sverige behöver förändras. I dagsläget har kongressen i princip ingen makt. All information av vikt hålls för oss dold, vilket begränsar vår förmåga att leda och utveckla Sverige till det bättre. Detta är oerhört frustrerande och jag tillsammans med andra har i många försök slagits för vår rätt att bidra till Sverige, oftast möts vi av stängda dörrar.

Som partiledare för FBS vill jag kämpa för presidentposten för att upprätta ett öppnare, friare och starkare Sverige. Jag vill decentralisera presidentens övermakt och förläna den till kongressen; till folket. Presidenten är vald till att styra sitt land, givetvis, men det innebär inte att man inte kan ta stöd och fördela arbetet hos de folkvalda. Som partiledare och president vill jag mynta tydliga riktlinjer för kongressen och klassificerad information samt för Regeringen, sådant som idag i princip fungerar som presidenten själv vill.

Jag vill införa fler ansvarsposter för kongressen, fördela arbetet med de folkvalda, se till att Riksdagens arbete inte står still på grund av att ett fåtal gräver ner sig i arbete medan resten tittar på. Som folkvald medkommer ett ansvar, ett ansvar för Sverige. Likaså gäller det presidentposten, i en högre grad dessutom. Presidenten fokuserar idag väldigt lite på Sveriges inrikespolitik, det är också någonting jag vill se en förändring på, exempelvis genom att förläna ansvaret till fler ledamöter, så att presidenten kan ta sig tid att fokusera på vad som är viktigast: Sverige.

Försvarsmakten och kongressen
Idag arbetar försvaret och kongressen väldigt lite tillsammans. Det tycker jag delvis är korrekt, politik och försvar ska inte blandas ihop i en demokrati. Därför vill jag som president tydligt klargöra för alla att försvarsmakten och kongressen är två vitt skilda institut, vilket det idag är inofficiellt. Vad jag däremot vill överbygga är kommunikationen mellan dessa två inrättningar. Kommunikation och information är livsviktigt för en fungerande regim.

Fördelning av utrikespolitiken
Sveriges utrikespolitik är idag väldigt förvirrad då vi med dagens omvärldssituation har två olika sorters politik, nämligen fredlig politik och militär politik. Detta vilseleder idag väldigt många, och jag tror att till och med utrikesdepartementet är osäkra på vem som ska ansvara för vad i vissa frågor. Detta är givetvis riktigt illa då resurser satsas på fel länder och/eller att samma land får två eller fler kontaktpersoner, en från utrikesdepartementet och en från försvaret.
För att förebygga sådana konflikter och för att effektivisera Sveriges utrikespolitik vill jag dela upp utrikesdepartementet i två ministerier: Den fredliga politiken som omfattar relationsbyggande, icke-militärt samarbete, kommunikation etc. för utrikesdepartementet och den militära politiken som omfattar allt militärt och säkerhetsfrågor för försvarsmakten.
Min syn på de ockuperade områdena

Sverige ockuperar idag landmassor som ursprungligen tillhört Danmark, Tyskland, Polen och Frankrike. Vi har kort sagt varit ganska flitiga genom tiderna, för att inte tala om framgångsrika.
* Polens regioner har vi redan lovat bort, sådan var överrenskommelsen redan i juli, därför har jag inget att tillägga där.
* Tyskland återfick ett antal regioner innan de på grund av en konflikt tillfälligt nekades fler regioner. När diskussionerna med Tyskland åter tas upp yrkar jag på att Sverige skall behålla en brygga ut i Europa, vilket således måste ske på tyskarnas bekostnad. Detta är givetvis kongressens beslut, men jag kommer propagera för att vi behåller ett antal fler regioner mer än planerat.
* Danmark har lovats 1 region. Det står jag fast vid och jag vill inte ge dem ett dyft mer än så.
* Frankrike, regionerna är våra nu och de är mycket viktiga för Sveriges ekonomi i och med trätvåan. Att återlämna dem är ingenting jag kan tänka mig alls.

Anfallskrig
Finns det ett fullgott syfte i att anfalla en nation är jag villig att föra Sverige i krig. Ett fullgott syfte innebär dock inte att slåss för sakens skull och för att erövra meningslösa regioner utan råvaror. Ett fullgott syfte är ett krig som resulterar i ett stärkt Sverige, exempelvis ett krig för att erövra råvaruprovinser, eller om läget är fördelaktigt: tillsammans med ATLANTIS attackera PEACE. Dock ALDRIG ockupationskrig. Fler ockuperade folk inom våra gränser är det minsta vi vill se, att övertas politiskt vore katastrof för Sverige!

Stimulering av ekonomin
När det dock förefaller sig som så att vi inte kan kriga, men våra marknader dignar över av produkter och orsakar instabilitet på marknaden har jag ett unikt förslag på lösningen: ett statligt uppstartat frihetskrig i någon av de ockuperade regionerna. När kriget dras igång uppmanas ALLA att delta i striderna, dels för att tömma marknaden och dels för att höja folkets militära rank. Givetvis är inte syftet att skänka bort regionen, utan vi startat helt enkelt ett RW (resistance war) för att säkra regionen igen.

Samarbete med Riksdagspartierna
DNS och MSAP har den senaste tiden sjunkit rejält i mina ögon och jag har få anledningar att vilja räcka dem en hand. Men trots det är jag beredd att ta emot dem och deras hjälp om de väljer att börja samarbeta på en lugn, saklig och civiliserad nivå där de vill Sveriges bästa och inte sitt eget. Fortsätter de däremot och spotta oss i ansiktet är jag mer än redo att vända dem ryggen till. Däremot kommer jag bedöma individerna först och främst. Politisk tillhörighet spelar liten roll om individen är plikttrogen, trevlig, hjälpsam och konstruktiv, då ser jag inga som helst anledningar till att stänga ute denne på grund av sin partitillhörighet.

Slutord
I övrigt är jag villig att lämna över resterande punkter till kongressen som i sig är mycket kompetent och verksam och som tillsammans når bättre beslut än vad jag ensam kan sitta här och spekulera om. Vet dock att jag som partiledare och eventuellt även president kommer prioritera Sveriges inrikespolitik och inte vad åsnorna i Brasilien fick till frukost och att jag därmed kommer engagera mig i alla frågor jag anser viktiga och säga min sak.

Således: Vill du ha en partiledare och president som är driftig, engagerad och har lösningar på problemen istället för tomma ord så bör du rösta på mig. Jag vet vad jag vill; ett friare och öppnare Sverige där fler kan bidra och engagera sig; ett starkare Sverige. Har ni några frågor är det bara att fråga i kommentarerna eller skicka ett PM.

Rösta på Karl Holm den 15:e!

Bäste hälsningar
Karl Holm