[MSAP] Arbetarregeringen informerar

Day 1,929, 13:32 • Published in Sweden Sweden • by Radsoc



Arbetarrepublikens Medborgare!

Arbetarklassen hade under några dagar den fullständiga makten framför sig, men drabbades i sista stund av ett oförlåtligt förräderi.

Kappan vändes efter de borgerliga pratmakarnas vind, fördröjde och saboterade reformarbetet, punkterade den kaskad av möjligheter som Sverige för första gången stod inför.



Till vilken nytta? Så att borgarklassen kan fortsätta festa på vårt arbete, men hålla folket utan vapen och mat? Så att de kan fortsätta klubba igenom arbetarfientliga åtgärder, men fördröja och sabotera oppositionella omröstningar upplagda av arbetare i riksdagen? Så att de kan fortsätta de år av vanstyre som lett till wipe och spelarflykt, in absurdum?

Den uppvisade "snällheten" var ett stort misstag, den har bara låtit borgarna byta magasin och ladda om. Nu står vanliga spelare åter i skottgluggen.



Det blev viktigare för vår president att genom att bry sig om klassfienden, bygga på det cementblock fäst vid fötterna som det korrupta gamla etablissemangets åsikter utgjorde, än om det uppdrag han fått den organiserade arbetarklassens förtroende för. Det sänkte honom. Det blev viktigare för honom att rädda sitt eget skinn. Han testades i en svår situation och föll skamfullt för trycket. Han valde fortsatt förtryck av arbetarklassen, framför att förtrycka borgarklassen! Av ren feghet för kritik!

Några reformer hann inledas ordentligt, som försvarets demokratisering, vilka är stora framsteg för alla spelare där, men den politiska viljan i toppen vacklade i strävan att vara alla till lags. Till slut blev det viktigare att lyssna på den högljudda borgarklassens indignation än att göra spelet bättre och lättare för arbetarmajoriteten. Det blev mer opportunt att sälla sig in bland överklassen, än att stå rakryggad och hedra de principer och skyldigheter gentemot nybörjarna och arbetarna som ett medlemskap i MSAP innebär.




Undanflykter kring den egna rollen, att skylla på andra, och fördömanden av vårt parti betraktades ge mer poäng än att stå pall. Det blev en väg ur kritiken. Presidenten förrådde partiets förtroende, trodde inte på sin egen kapacitet att efter eget huvud självsäkert föra landet framåt, även om många, rättmätigt, var emot just den väg som valts. Istället blev det ett improduktivt vacklande, som till slut också markerade mandatperiodens fiaskoartade avslut.

Frågan är nu: Vem kan lita på någon som förråder sin klass i en kritisk situation? Hur kan de nya polarna i kretsen runt de hedersamma Lobbanet, Haschberg, neppons lita på att han inte gör samma sak med dem?



Med dessa ord väljer jag att ta avstånd från Kamrat Ankans handlingar, och tillkännager min presidentkandidatur. Som tidigare president för Sverige har jag erfarenhet av att återställa landet till kartan under svåra inrikespolitiska omständigheter. Något som kunde ske, inte genom att kompromissa, utan genom att skoningslöst köra över sabotörer och kuppare.

Reformarbetet måste accelerera för att ta Sverige ur det utrikes- och inrikespolitiska träsk som de ingnagda borgarbyråkraterna och nu "röda" opportunisterna grävt ner oss i. Folkbeväpning måste prioriteras, diplomatin med Polen återupptas, Asgard pantas, och statskassan räddas.

Det är nu det avgörs om Sverige blir ett nytt Norge eller Danmark, eller om vi någonsin kan återfå vår suveränitet.

Presidentkandidat,
Radsoc (MSAP)

För Arbetarrepubliken Sverige!




♪ Det är dags att sila snacket,
rensa stan från borgarpacket,
ta gevär till borg och sal! ♫