[Dalze] Sad mans tounge - A final word from a Zombie

Day 1,844, 04:38 Published in Sweden Sweden by Dalze
Det har nu gått ungefär en vecka sedan jag tog beslutet att sluta. Det var varken genomtänkt eller planerat utan det blev en Rage Quit utan dess nåde. Direkt efter beslutet fylldes jag av lättnad men även sorg och en stor portion osäkerhet. Några timmar senaare hade min inbox fyllds med diverse mail och jag förstod att mitt beslut var det enda rätta. Jag återkommer till detta.

Däremot var jag inte beredd på allt som hände efteråt. Jag blev innerligt rörd av det jag såg och läste. Tänk så stark den goda kraften är när vi går tillsammans! Håll fasta vid det


Dalze


Who is you?

Ja, vem är egentligen jag? Jag har i mångt om mycket velat skydda min identitet så långt det går. Efter dessa år så är det en del som listat ut vem jag är och vissa som till och med träffat mig.
Dalze har många strängar på sin lyra. Artist och musiker som driver ett mindre skivbolag och arrangerar events då och då. Lite mindre sedan jag fick min dotter häromåret (jodå, snacka om vuxenpoäng). Sen är jag också anställd inom Försvarsmakten och jobbar inom rekryteringsspåret. Jag kommer säkert träffa några av er om ni söker till Försvarsmakten eller kommer och pratar med någon representant från FM på någon mässa eller något annat event där vi finns.

Jag la mina fotbollsskor på hyllan till förmån för fäktningen där jag numera satsar på någon form av framgång. Idrott har alltid varit en stor del av mig och jag har både arrangerat små och stora tävlingar/turneringar och även hunnit med att vara ordförande i en bordtennisklubb. Innebandy och Kickboxning är två andra sporter jag sysslat med. Inte konstigt att man bara förblev en outblommad talang i Juniorallsvenskan en gång i tiden. 

Där kom en kortare självpresentation, det finns många av er som är värda den, efter det vi gått genom tillsammans.

RAGE QUIT (Varning – bittert som fan)


Bitter gubbe!!!

Det är en del som ställer sig frågan om ett fåtal ska få vara styrande i mitt beslut. Andra ifrågasätter även om det överhuvudtaget skett något som kan anses som mobbning eller motsvarande. Det senare tar jag som en direkt förolämpning. Då har man antingen inte varit med tillräckligt länge eller är av den människotypen som tycker att det är okej att flaxa med händerna framför ögonen på andra och skrika ”LUFTEN E FRI, LUFTEN E FRI”.

Och det är en gammal historia som hängt med. Det hela började i partiet när jag ville att Partiet skulle stötta mig i den första riktiga fråga jag ville driva; att minska distansen mellan regering och riksdag, samt att göra regeringsarbete mer tillgängligt och attraktivt för den som inte tillhörde den innersta kretsen av gamla rävar. Detta togs emot med sval hand (eller omröstningen slutade typ 52-48😵 och jag drev den själv. Från det beslutet har min tid i eRepublik kantats av onödigt mycket fokus på att försöka att försvara mig själv. Försvara att jag inte är en idiot, oduglig, löjlig, patetisk etc etc (jodå, alla dessa ord var vardagsmat en tid). På senare tid har det hetat att ”Dalze är en okej person men är inte kompetent nog att åta sig något större ansvar”. Någon som känner igen det kanske?

Jag tror att jag och westerberg blev ovänner på heltid när jag illustrerade hela situationen i Partiet med en seriestrip. Jag var inte snäll här, det medger jag, fast jag ville få fram en poäng. Rätt eller fel, det var nog här vår relation blev oreparerbar.


Bad Dalze, BAD!

Det finns tider då detta påverkat mig irl. Det är bara ett spel, jag vet, men när ett engagemang blir större och det blir ett subliv i irllivet, då suddas dessa gränser ut. Hade det varit ett spel jag inte brytt mig om hade jag slutat direkt. ”I dont need this shit” helt enkelt.

Det är dock lugnt ibland och den senaste tiden hade det varit relativt lugnt (även om det var frustrerande att jag inte var välkommen i regeringen men för att det inte fanns någon annan som ville så blev jag MoDA, och tro inget annat. Däremot så tror jag att arbetet i (utanför) Neppons regering gjorde att Plams ville fortsätta med mig.

Men när jag tydligt förklarade syftet med de saker jag ville åstadkomma , hjälpa till med och utveckla möttes av kalla handen; ni vet ”Du är i ID, håll dig fan borta från allt annat” vilket jag ansåg var otroligt frustrerande för jag jobbade hårt för att vi skulle börja växa på nytt. Få in fler spelare och få de att stanna. Nej, inte bara jag, jag är otroligt tacksam för det jobb övriga lagt ner, det krävs ett team, vilket många glömmer i eSverige. Man kör ofta sitt eget race. Det är därför departermenten ofta dör, för det sitter en ensam person där och när denne tröttnar finns det ingen som känner ansvar för departementet, även CP, den som utsett dessa att sköta ett jobb.

Nåväl, när neppons i vevan återigen satte eld på hela riksfondsgrejen där jag har utmålats som en ond härskare (på vilket man undergrävt alla andra i fonden) som bara ser till sitt eget intresse så slog det slint. Det var helt enkelt inte värt det längre. Jag var engagerad som aldrig förr (nåja, som CP var jag väldigt engagerad också) och kände att vi hittat en formel som faktiskt verkade fungera. Vi hade i ID börjat få in fler till Forumet och vi började långsamt växa. Så det kändes som en käftsmäll. Att jag sen fick en judaskyss i form av ”synd att det behövde gå så här långt” i en kommentar ser jag också som en förolämpning. Hur långt anser du neppons att jag skulle behövt gå? Avsäga mig allt och sitta som en tyst mus? Då kan jag lika gärna sluta spela. Skäms.

Men den snabbtänkte kontrar nu med att ”Ja, men nu är Daariil CP och han kommer att låta dig göra det du är tillsatt att göra”. Visserligen är det sant, men det är inte där skon klämmer. Det är för att Westerberg och Neppons m.fl - det har och kommer alltid finnas de som tror på allt det där med hur värdelös jag är kommer återkomma gång på gång. Tro mig, av någon anledning har det alltid varit de två som gått i bräschen, och jag tror inte en sekund på att de vill communityns bästa, de har till och med undergrävt sina egna för att komma åt mig vilket för mig är under all kritik.

Och jag tycker att det är extra synd då westerberg den senaste tiden faktiskt kommit och velat samarbeta med mig, vilket jag blev väldigt glad över. Skulle den här skitgrejen äntligen ta slut liksom? Och det är kanske lite orättvist mot honom också med tanke på att han i slutet nu inte varit inblandad och som sagt, faktiskt velat samarbeta med mig, i communityns intresse, vilket jag sett som stort av honom. Däremot är det han som varit den allra mest drivna kraften genom tiderna vilket gör att han tar stor plats i mitt "bittertal". Hade jag fortsatt spela hade jag tonat ner hans del i detta.


Nu blir det inte lika tråkigt

Dalze – den perfekta?

Nej, tro nu inte för en sekund att jag varit perfekt. Jag har gjort misstag, gjort uttalanden och dragit slutsatser som varit felaktiga. Jag har retat upp folk och inte alltid varit så diplomatisk och politiskt korrekt. Skillnaden är att jag försöker alltid utgå från att alla vill eSveriges bästa. Vi är en community med samma mål, som binds samman av samma sak; eRepublik. Utgår vi från det så är det här skitskoj. Givetvis måste vi få ha olika uppfattning hur vi ska få eSverige att bli bättre, hur vi ska bedriva våra olika politiska intressen och stå för olika ideologiska grundvalar. Jag tycker absolut att det ska finnas hätska debatter som engagerar. Men det är den ömsesidiga respekten som måste styra.

När jag efter mitt beslut fick beskedet från två av varandra oberoende källor, att det finns folk (westerberg namngiven av båda) som uttalat att deras mål är att få mig att sluta spela, ja då har den här respekten brustit. Samt att man driver eSverige i helt fel riktning. Hade det varit så att jag varit ett troll som kanske ställer till en massa problem och sprider dålig stämning och oro, ja, då kanske det kan vara läge att fundera om vi vill ha personen kvar. Så kanske resonemanget går, jag vet inte. Men det bör tas i ett större forum innan sådana beslut tas. Tycker jag iaf.

ID

ID växte sakta men säkert och projekten blev fler och större. Supersarah arbetade med en otroligt snygg rekryteringsfilm bland annat. Ni har även sett undersökningarna samt hela Projekt 1 ”Bli rik, mätt och glad” fick ett lyckat resultat.

Personligen hade jag fixat en känd svensk artist (jag kommer inte namnge honom nu, det är inte längre aktuellt) som lovade att sjunga in på låten jag satt och skrev och producerade för eSverige. Jag hade också fått en bra deal med ett tryckeri som skulle trycka upp ett stort antal visitkort jag tänkte skicka ut till de som ville ha. Givetvis ur min egen ficka (fast inte så mycket, när man känner rätt folk). En sista sak jag hade på gång var att den tjejen som gör skivbolagets art work (skivomslag etc) skulle göra några snygga bilder till oss. Jag lovar, hon kan sina saker. Dessa skulle vi kunna använda på lite olika sätt, även om jag inte kom helt i hamn med hur, men det brukar vi tillsammans kunna komma fram till.

Min poäng att möjligheterna är enorma, det är bara vår egen fantasi och påhittighet som är begränsningen. Låt inte er begränsas, fortsätt att hitta på nya saker!


Lets do this maddafakkahs!

Riksfonden

Jag måste givetvis säga något om den också - Läs här! http://erepublik.se/viewtopic.php?f=438&t=25024 (kopiera och klistra in)

Dalze – bitter?

NEJ, för sjutton, jag har haft riktigt skoj också! Och det mestadels av tiden! Jag gick in i spelet med en glimt i ögat (Läs gärna min första artikel) och även om mestadelen av den här artikeln kantas av en underton av bitterhet så ser jag mig själv som en person som tar livet med en stor nypa salt. Jag har träffat många bra människor och har haft rejält skoj. Det som är synd att alla bor så långt bort bara, jag får liksom aldrig möjligheten att träffa er fuckers som jag spenderat alldeles för mycket tid framför ”datan” med. 😉

Nåväl, med dessa ord lämnar jag er. Jag har redan nu märkt att mitt 2-klickande blivit mer och mer sporadiskt. Kanske jag dör, kanske jag förblir en Zombie, kanske kommer jag tillbaka till forumet. Men i detta nu känns det avlägset. Jag har redan startat nya projekt irl som fyller detta tomrum.

Men tack för allt, ni har gett mig mycket glädje genom åren och jag hoppas att jag gett tillbalka lite jag också. Lev väl mina vänner! Nu stänger jag kistlocket igen. Släng en näve jord på vetja!

Peace out!
Yours Truly
Dalze
Officially Zombie